Känslan av att stampa på samma ställe. 

Idag har migränen pendlat mellan en 4 och en 8 på en skala från 1-10. Jag tänker mig att 10 är outhärdligt, sådär som jag kan få ibland. Då jag inte ens kan ligga ner i sängen. Bara en 8:a idag alltså, det är ju positivt! 

Min stress far verkligen upp och ner. Ena stunden känner jag mig sådär stark, med båda fötterna stabilt på jorden. Jag har till och med känt av den där gamla Carin som är positiv och sprudlande glad. För att nästa dag känna pulsen slå snabbt, komma på mig själv att inte andas, som att jag är i livsfara egentligen fast jag bara är på jobbet och ska leda ett (stort) gäng 3-5 åringar. 

Migränen kommer allt mer tätt. Jag skaffade en app för nån vecka sen. Den registrerar anfallen, triggers, hjälpmedel osv. Den appen har fått arbeta flitigt… Men den är bra. Den har fått mig att se ett mönster i humöret. Hur jag blir otroligt låg och nedstämd under migrän, kanske strax före också. Något att ta med till läkaren på torsdag. Min stackars hjärna känns alldeles sönderslagen, jag måste ha hjälp. 

Det har gått lång tid. Jag är liksom kvar i ekorrhjulet, stampar på samma ställe. 

Annonser

Yogiska andetag…

Det tog mig 28,5 år lite drygt att lära mig att andas..

Innan jag började på Mediyoga så visste jag inte hur jag skulle andas med magen för att skapa lugn i kroppen. Jag blev mest ännu mer stressad och pulsen ökade när jag skulle försöka. 

Nu räcker det med 3 andetag, långa djupa yogiska andetag. Sat nam. 3 andetag för att en våg av trygghet och lugn ska skölja över min kropp och stilla mitt sinne.   

 
Namaste 

Mitt bästa pass

Gick på Mediyoga i morse. Solen sken in genom de små fönstren med spröjs, i snetaket. Underbart värmande sol på en ständigt frusen kropp.  

    
 Idag var mitt bästa pass. Jag gick dit med lite halvdåliga förutsättningar, tänkte jag. För det enda jag kunde tänka på under vägen till yogan var jobbet. Det där jäkla jobbet, som äter upp mig just nu. Jag kunde inte uppleva solskenet som glittrade i ån bredvid mig, kunde bara tänka på allt jag behöver lösa innan jag slutar om 2 veckor. 

Ledaren är helt underbar. En härlig och ödmjuk röst som guidade mig (och andra) att hitta fokus på mig. Att få mig att varva ner, acceptera och respektera. Tänk att känna och förstå saker som borde vara självklara. Jag har minst sagt missbrukat mig själv, fröken duktig som alltid fixar allt. Som tror att alla förväntar sig en massa perfekta prestationer, jämt! 

Förlåt. Och tack. Tack för resan jag gör för mig själv. Tack för min insikt och min vilja att må bra. Tack för att jag har möjligheten att göra det här. Yogan. Jag älskar yogan ♥️

Förlåt

Tänk att jag kom dit, till en känsla där kroppen talade om att jag är klar. Jag läste precis mina senaste blogginlägg, urgamla, men ändå i just det här temat -stress och ohälsa. Det märks att det är då jag vill skriva. 

Men jag kom i alla fall till insikt. 11 januari sa jag upp mig från jobbet och 11 mars gör jag min sista dag. Tänk att säga upp sig utan att ha ett annat jobb. Vem gör sånt idag? Det är ju idiotiskt. Eller så blir det en vändpunkt för mig. Oavsett dit jag kommer så kommer jag få börja om. Jag kommer få en annan roll än den jag har haft och som jag inte mått bra i. 

Som förskollärare är jag ju också ganska säker på att få ett jobb så småningom. Men jag inser ju också att det handlar om att bryta ett djupt mönster i mig. Att bli någon annan, som visar lite självrespekt och behandlar mig med värde. 

Förlåt till mig själv. Förlåt för flera år. 

Löfte till mig själv

Igår gjorde jag och Erik SPA-debut. Vi fick presentkort på liveit i julklapp, så vi bokade en heldag med varsin behandling på Selma SPA i Sunne. Helt fantastiskt för en ständigt stressad och tänkande Carin. Detta gav mig härlig harmoni i kroppen. Och jag köpte med en lotion som doftar lika ljuvligt som min behandling var, hoppas att doften kan få mig att behålla denna harmoniska känsla. 

Så, löftet till mig själv är att göra såna här saker oftare. Att stanna upp och ta hand om den här kroppen som åldras och bryts ner av dagligt slit och alldeles för mycket stress och engagemang. 

Jag ska SPA:a oftare! 



Det där uppvaknandet

Det är fredag och vi är på väg till Värmland för att fira födelsedagsbarn, jag är ledig. Alla fredagar framöver är jag ledig. Eller nej, jag jobbar på ett sätt, jag jobbar med att uppfostra vårt barn på fredagar och det ska bli så bra.

Den där stressen arbetar jag med fortfarande, jag försöker ta ansvar för mitt liv, som också är Eriks och Eltons liv.
Jag sjunger i kör på tisdagar, som också är den enda sak där jag bara fokuserar på en enda grej. Det är underbart. Och glädjen som sprider sig i kroppen när vi övar är precis vad jag behöver.
På onsdagar är det ”min dag” igen, jag åker direkt från jobbet till yogan och samlar energi och styrka.

Så, tre bra saker jag har sett till att mitt liv berikats med för att jag ska börja må bättre.
Men än är det en bit kvar, ibland känns det som en riktigt stor bit. En sak i taget.

Det här med stress

Jag har varit här förut, jag känner igen mig. Det här med att inte kunna ta ett beslut, att inte ens kunna svara på om vi ska gå höger eller vänster. Den första tiden blir jag och omgivningen nog lite irriterade. Hur svårt kan det vara att ta ett beslut?
Men sen kom huvudvärken. Eller nej. Det får inte kallas huvudvärk, för det är sån hemsk värk att den borde heta nåt värre. Det är ju nån slags migrän jag får. Och när man fått det fyra eftermiddagar i streck, ja då borde man vakna till liv.
Jag har vaknat, insett att stressnivån i min kropp är ohälsosam. Den är ständig och den är hög. Jag mår dåligt på så många olika plan av den där jäkla stressen.
Stress över att vara bästa mamman, flickvännen, vännen, kompisen och kollegan.
Nu börjar en resa igen, den där med att sätta stopp, att finna det mest värdefulla i mitt liv just nu och för den lilla tid jag har efter 100% jobb.
En stockholmshelg med musikal var ett bra startskott.

IMG_2051.JPG

Tidigare äldre inlägg